Jag har gått och funderat att jag behöver be om ursäkt och lite förklara mig igen.
Det har väl inte undgått någon att jag är skeptisk till en del saker här i världen. En del av mina blogginlägg har varit väldigt kritiska och uppmanat mycket till urskiljning, det sistnämnda vill jag nog fortfarande alltid uppmuntra till. Vi ska våga tänka själva och be om Guds ledning i alla frågor som bränner.
Nå, hur som haver, jag har väl kanske ödmjukat mig något det senaste året eller så. Eller kanske jag blivit för-ödmjukad, så att säga.
Mina erfarenheter av dels den Helige Ande, tungotalet och befrielse från andemakter (ja, det kanske kan skrivas mer om i något annat inlägg…är inte färdig-formulerad helt där än.) gjorde mig väldigt…vad ska vi säga…eldig och uttrycksfull ibland. När man inser att den andliga dimensionen är verklig och påverkar oss alla mer än vi kanske tror, så vill man gärna ”hjälpa” andra att förstå detta också. Åtminstone om ”man” är jag.
Men sen har detta år (+/- månader) lärt mig att allt inte är så enkelt. Det finns visst svart och vitt, men det finns också ibland en gråzon där inte alla vågar eller ska röra sig. På sätt och vis är väl denna vår värld en enda stor gråzon och det gäller för oss att urskilja vad som är ljus och mörker.
Jag har bloggat tidigare om min oro för att vi beblandar oss för mycket med diverse österländska beteenden och traditioner och metoder. Och där finns absolut ännu en viss försiktighet och varningsklockor från mitt håll. Men låt mig försöka förklara.
Den andliga verkligheten är just det, verklighet.
Det betyder att det vi gör med våra kroppar och allt i våra liv, kan ha och oftast har en andlig dimension eller andliga påföljder.
Man behöver inte läsa långt i Bibeln för att den andliga dimensionen ska göra sig påmind. Jag menar, redan första verserna talar om Guds Ande som svävade över vattnet. Och Jesus drev ut onda andar, drev dem ut ur en man och in till en grisflock en gång, frestades av och talade med självaste djävulen m.m.
Så tror vi på Bibeln, borde vi också kunna acceptera att det finns både onda och goda andemakter i denna verklighet. Det är ganska svårsmält, jag vet, men bara för att vi blundar för någon del, betyder det inte att den delen inte existerar eller kan påverka oss. Tyvärr. Och vi kan inte bara acceptera att den Helige Ande finns, utan att också erkänna att onda andar existerar.
Så där har vi då den biten sagd.
Men den som är troende kristen och som har tagit emot den Helige Ande, behöver inte vara rädd. Dock kan en ande försöka plåga och vilseleda även en troende kristen. Då gäller det att ha Sanningen i Guds ord och Sanningens Ande som påminner en om vad detta är.
När jag gick igenom denna process, av att upptäcka hur Guds Ande är verklig och den andliga dimensionen likaså, gick jag igenom det ena efter det andra och försökte få nån rätsida på hur allt hänger ihop. Ofta frågade jag både tyst och högt ”Var går gränsen?!” ”När blir stretching yoga och farligt på ett andligt plan?” ”Finns det oskyldiga mindfulnessövningar och hur vet man i så fall att det är det?”
Jag är inte en sån som bara sväljer vad folk säger eller tänker eller tycker om det ena eller det andra. Nej, jag har en alldeles för stark tendens att behöva tänka själv och skapa min egen grund att stå på i alla frågor. Till hjälp tar jag Bibeln, bönen och också andras undervisning eller erfarenheter. Innan jag hittat den grunden, gjort det grundarbetet, ger jag mig ogärna in i diskussioner eller debatter. Och i alla frågor är jag inte där än.
Nåväl, som jag skrev i ett tidigare inlägg, har jag haft en period när jag lyssnade lite för mycket på andras funderingar och för lite på Guds eget ord och den Helige Andes röst.
Jag märkte att mina egna övertygelser började blekna, att ifrågasättandet och rädslan för att tänka fel eller göra fel eller tro fel, blev starkare än min tro på Guds storhet och godhet och makt. Jag var tvungen att erkänna för mig själv att jag mer och mer styrts av rädsla och att jag på det sättet tappat fokus och börjat vackla i min tro.
Dock fanns Guds ord i Bibeln där, inpräntat i mig.
När jag märkte att mina beslut och ståndpunkter började basera sig på rädsla istället för fakta eller sanningen i Bibeln. Då började frustrationen bubbla i mig igen. Det MÅSTE finnas ett sätt att förhålla sig till saker utan att gå omkring och vara rädd, tänkte jag!
Och nu under detta Covid-drabbade år, 2020, är en rädslans andemakt så tydligt överallt. Vi ombeds isolera oss, descinficera oss och maskera oss. Och jag vill inte förminska denna pandemi, eftersom människor verkligen drabbas och dör pga detta virus. Vi håller avstånd och följer rekommendationerna, men samtidigt växer en lite skeptisk förhållning gentemot våra medmänniskor. Tänk om vi smittar någon, om vi kommer för nära. Eller tänk om de smittar oss.
Men som jag tidigare nämnde, finns det risker att vi börjar styras av rädslorna om vi inte har fokus rätt.
Och dendär ursäkten då? Vad handlar den om?
Jo jag vill be om ursäkt, ifall jag själv spridit dessa rädslor, när jag härjat på om farorna med yoga och mindfullness och kanske sagt ”lyssna inte på dethär”, ”syssla inte med detdär”. För det var inte rädsla jag ville sprida, endast mer medvetenhet om att allt inte är så oskyldigt som det verkar alla gånger.
Genom allt borde en sak hela tiden ha varit mest synlig, och det är sanningen att vi som Guds älskade barn inte behöver vara rädda!
”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom.8:38-39)
Så förlåt mig, om jag i min iver att lyfta fram den andliga verkligheten, lyckades skrämma någon bort från det liv i frihet från rädsla som Jesus erbjuder!
Men, med detta sagt, ska vi vara försiktiga med vad vi gör reklam för, som kristna.
Yoga är hinduism, men hinduerna har inte patent på stretch-övningar eller kroppslig vighet och balans!
Mindfulness och meditation är en praxis som finns i flera österländska religioner. Men dessa religioner har inte patent på andningsteknik eller hur vi tänker och lugnar ner oss eller fokuserar oss.
Dock önskar jag att vi struntade i de österländska benämningarna om vi ska syssla med liknande övningar som kristna. Säger vi att vi håller på med yoga, så sprider vi vidare yoga, vare sig den är andlig eller ej. Kanske det finns de som inte alls sysslar med den andliga delen (även om jag kan känna mig skeptisk till att det är helt möjligt), men skickar du vidare dina vänner till yoga vet du inte om de finner en sådan variant. Och som med så mycket annat kan en sak leda till en annan och något som inte var andligt i början kan plötsligt snärja in någon i andliga skeenden.
”It’s all about the packaging!” Se efter vad du marknadsför!
Denna artikel talar ju för sig själv, att även hinduer själva vill att yogan ska ses som andlig utövning. När de protesterar då den porträtteras som något icke-religiöst eller värdsligt.
Jag har kommit att se på det lite som med drickande av alkohol. Det var många diskussioner om detta i min ungdomstid. Borde alla kristna vara absolutister? Om ni frågar mig – nej. Det behöver finnas folk som visar att alkohol inte behöver missbrukas, men kan förtäras med måtta och vett. Dock kan det vara dålig reklam för den kristna kyrkan att dess medlemmar eller förespråkare ses dricka alkohol i baren. Och alla är inte kallade att evangelisera på puben, men vi behöver inte vara rädda för att göra det.
”13 Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. 14 Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent. 15 Om din broder blir oroad av den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus har dött för.” (Rom.14:13-15)
Jag tror vi kan byta ut ordet ”mat” i dessa verser till andra saker som kan bli ett hinder för människor i deras tro. Vi behöver vara medvetna om att vi, som troende kristna, har ögonen på oss. Om det finns ”betänkligheter” om något är det bäst att hålla sig borta från det, så vi inte leder någon annan bort från Gud.
Jag kan också se att Gud vill ta tillbaka sånt som fienden stulit och använt som ”sitt”. Gud vill att vi ska må bra till ande, kropp och själ! Därför behöver det finnas alternativ för den kristna och trötta nutidsmänniskan när hon kör i väggen eller vill hitta mer fysisk balans i livet. Det behöver inte heta något speciellt kristet, men det bör inte heller kallas något hinduistiskt då!
Samma sak med mindfulness, det är inte fel att använda olika metoder för att acceptera eller bearbeta olika saker i vår verklighet, men en del av de österländska principerna i mindfulness och meditation är rent av farliga. Det finns en del oskyldigt och så finns det andliga dimensioner. Det är inte farligt att djupandas och fokusera på något annat än ens rädslor eller känslor, men det är faktiskt farligt att sträva till tomhet (som är målet med österländsk meditation t.ex.) Som kristna ska vi sträva efter att fyllas av Guds Ande! Vi kan inte existera som tomma skal, och det finns farliga övningar där människors kroppar blir öppna för andra andemakter när österländsk meditation går för långt. Detta kan man höra mycket om i flera vittnesbörd på internet, där endast Jesus kunnat rädda och befria. Andemakter har mer inflytande när de kan verka genom en kropp. Därför är vi människor attraktiva för dem. I Lukas 11 står det såhär:
24 När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När den kommer och finner det städat och snyggt, 26 går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början.”
Okej, detta låter säkert helt kreisi för en del. Men min poäng är, att det inte är något att leka med.
Men åter igen, vi behöver inte gå omkring och vara rädda!
För att ondskan ska få spelrum i våra liv, krävs någon slags ingång och att ondskan på något sätt får tillåtelse att ta plats. Dessa ingångar kan komma till genom olika händelser och på olika sätt.
Men så länge vi låter oss fyllas av den Helige Ande, kan inte någon annan ande få plats i oss. Den som Jesus gör fri är verkligen fri! Och Gud som är ljus, kan inte dela plats med mörkret. Där ljuset är måste mörkret fly!
Så det finns ondska och den vill få oss att backa tillbaka och förlamas i rädsla och ångest. Men det som många kristna inte vet är att vi fått mandat att stänga ut och slänga ut fienden när han försöker få in foten i dörren. Och det är inte meningen att vi som kristna ska bara se på och rycka på axlarna när fienden stjäl och ljuger och förgör. Nej vi är kallade att strida och ta tillbaka sådant som fienden stulit!
Såhär sa David till kung Saul när kungen tvivlade på att David, som var bara en ung pojke, kunde strida mot Goliat, i 1 Samuelsboken 17:
34 Men David svarade: ”Din tjänare har gått i vall med sin fars får. Kom det ett lejon eller en björn och tog ett får ur hjorden, 35 så följde jag efter vilddjuret och slog ner det och räddade fåret ur munnen på det. Om vilddjuret då reste sig mot mig, så grep jag det i manen och slog det och dödade det. 36 Din tjänare har slagit både lejon och björn. Det ska gå den där oomskurne filistén som det gick vartenda ett av djuren, för han har hånat den levande Gudens här.” 37 David sade vidare: ”Herren som räddade mig från lejon och björn, han ska också rädda mig från den där filistén.” Då sade Saul till David: ”Gå, och må Herren vara med dig.”
Alltför ofta har vi kristna bara låtit fienden ta och ta. Tänk om vi som kristna skulle våga säga ifrån och ta tillbaka lite också! Och märkväl, David själv valde att följa efter vilddjuren som tog hans får, han satte sig inte bara ner och bad, utan skred till verket. En del av oss kallas till liknande återerövring av sådant som fienden tagit. Men inte alla, så om detta känns alltför stort och skrämmande, behöver du inte ta det till dig.
Fienden, precis som Goliat, sysslar med skrämseltaktik för att få oss att vackla i vår tro. Och glömmer vi då att vi har vår identitet i Kristus, kan vi lätt känna oss små och hjälplösa. Vi läser i Romarbrevet 8:
”14 Alla som drivs[d] av Guds Ande är Guds barn. 15 Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets[e] Ande, och i honom ropar vi: ”Abba[f]! Far!” 16 Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.”
Om vi tror att Gud som Fader är sträng och bestraffande, har vi lite missat poängen. Visst finns det straff och hårdhet, men Gud älskar sina barn och vill gärna ge dem den Helige Ande!
Nej, ”så älskade Gud världen att Han gav den sin enfödde son, för att de som tror på Honom inte ska gå under utan ha evigt liv!” (Joh.3:16)
18 Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.(1 Johannesbrevet 4:18)
Om vi drivs av rädsla, har vi alltså inte fullkomnats i kärleken.
Det finns kristna som faktiskt sprider rädslans ande i stället för den Helige Ande. Och ibland gör vi det ovetandes, som jag kanske också har gjort här på bloggen!
Vi behöver förstå att fruktan och rädsla inte är samma sak. (Men det är också ett eget inlägg.)
Om vi använder oss av skrämseltaktik sprider det rädsla och inte frid, kärlek eller glädje som hör till Andens frukter.
Det gäller att vara på sin vakt här, så vi inte tappar modet! Vi är kallade att uppmuntra och bygga upp varandra i tro! Inte att skrämma och hota Guds barn till lydnad.
Visst ska vi också tillrättavisa i kärlek! Men om kärleken, som det står, inte har med rädsla för straff att göra, så måste vi också kunna tillrättavisa utan att hota och skrämma varandra.
Vi har ett starkare vapen än skrämseltaktik! Vi har Guds ord; Jesus Kristus och den Helige Andes röst som kan leda oss till Bibelns sanningar.
Så låt dig inte skrämmas, men låt dig fyllas av den Helige Ande så du förmår urskilja Faderns röst! Det är så viktigt i dessa tider då vi konstant nås av ett överflöd av information!
Och läs din Bibel, för allt i världen! Där lär du dig mer om den Gud vi tror på; Den ende sanne Guden! Fyll på ditt förråd med Guds goda ord! Så är det lättare för den Helige Ande att påminna dig om dem när det behövs!
”35En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. 36Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. 37Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.«”(Matt.12:35-37)
Det känns som att detta inlägg blev lite spretigt, men kanske någon fick ut något av det i alla fall.
Var välsignade!
m
