Det är längesen jag bloggade. Mycket har hänt, jag har lite tystnat.
En hel del har hänt både på ett andligt plan, på familjeplanet och på ett världsligt plan.
Jag har stundvis känt mig uppgiven, överbemannad av orättvisor och överväldigad av motgångar. Jag har undrat vad Gud förväntat av mig, varför saker bara händer och mina böner inte alltid ”funkat”. Men jag har också upplevt befrielse och försoning. Jag har lärt mig en del om den verklighet vi lever i. Jag har fått svar på bön också, och upplevt min tro stärkt, min egen identitet i Kristus bekräftad. Jag har vunnit förtroende för människor och tappat förtroende för människor. Mycket har hänt.
Jag har varit sjukskriven pga stress, spenderat en hel del tid på sjukhus med min dotter. Och jag har gått igenom ett missfall, ändrat arbetsförhållanden, tvingats stanna upp och fråga mig själv vem jag är, varför jag är där jag är och var jag vill vara. Var Gud vill att jag ska vara. Jag har sett en långvarig dröm förverkligad när jag fick vara med och ordna den kreativa lovsångshelgen i allhelgona. Lyckoruset och inspirationen från den helgen levde jag på i ca. en vecka. Och just då kändes livet som ett enda stort äventyr och jag undrade vad Gud hade för spännande för mig framöver. Jag är så tacksam för allt jag fick vara med om i den processen!
Men sen kom jag på att jag fortfarande bara var lilla jag, och att jag inte visste något om framtiden. Ja, jag började till och med undra om jag iom lovsångshelgen hade upplevt mitt livs topp, och att det bara skulle gå nerför efter det. (Ever the optimist…)
Och så blev jag gravid igen, och framtiden kändes ännu mer svår att greppa på något sätt. Flera roliga planer med lovsång och olika projekt jag hade tänkt ta mig an, fick läggas på is. Samtidigt som glädjen över det nya liv som växte i mig var svår att greppa, efter att en gång redan ha trott på ett annat människoliv som inte blev. Inte förrän första trimestern var över och jag såg en liten men stark och livlig liten människa dansa på ultraljudsskärmen, och såg de stadiga hjärtslagen, vågade jag tro att det ändå var verkligt denna gång.
Samtidigt prövades min identitet på så många plan.
Jag insåg genom flera tunga upplevelser att jag behöver lära mig att lyssna på endast en persons åsikt och omdöme om mig, och det är min himmelske Faders. Jag insåg också att jag kommer att såra människor och att människor kommer att såra mig. Att den väg som Gud kallat mig att gå, innebär en del sorg över andra människors oförståelse eller fällda domar över mig. Att alla inte kommer att förstå, eller stå bakom mig. Att en del kommer att rent av kritisera eller döma mig, kanske kalla mig saker som gör ont, eller säga saker som gör mig ledsen. Kanske till och med smutskasta och motarbeta det jag brinner för.
En del saker har redan fått mig att rygga tillbaka. Men jag insåg i morse när jag bad, att jag själv fallit i den fälla jag förargar mig på hos andra. Jag har varit så arg på kristna som låter fienden komma och stjäla, döda och förgöra. Jag har varit arg på dem som ger efter och låter fienden ta mer och mer och mer av det som Gud egentligen gett dem att förvalta. Jag insåg att alla dessa upplevelser som jag varit med om sen jag tystnade på bloggen, egentligen delvis låg bakom själva tystnandet. Att jag inte egentligen blivit utan att skriva, men att jag skyggat undan och fegat ur.
Av rädsla för att såra någon, trampa någon på tårna.
Av rädsla för att få fiender eller förlora vänner.
Av trötthet också.
På grund av dessa saker har jag tystnat. Och jag tror ändå att Guds nåd räcker genom en sådan period också. Att Han gett mig tid att processa och smälta och bearbeta. Det har inte varit lätt.
Men kanske det är dags att börja ta tag i saker igen?
Nu i dessa covid-tider kanske det finns mer tid för mig att skriva, och kanske mer tid för någon att läsa också.
Plötsligt var det inte bara mina planer som blev lagda på is, utan i princip allas. Plötsligt är de allra flesta osäkra på hur framtiden kommer att se ut. Plötsligt är majoriteten av människorna i vårt land ombedda att stanna hemma och ställa in och ställa om sina livs händelser.
Så vad gör vi nu?
Varför händer allt detta?
Jag tror att vi utmanas på många plan just nu.
Kristna bröder och systrar, vad gör ni med er tid i isolering?
Binge-tittar du på tv-serier eller netflix? Går du omkring och oroar dig, eller kurar du ihop dig till en liten boll av intensiv ångest? Surar du? Eller njuter du kanske av att ha lite tid att pyssla på hemma? Eller känner du dig plötsligt väldigt ensam, eller oorganiserad, eller går du igenom en identitetskris?
Vem är du utan din arbetsplats? Vad är du för slags förälder när du är hemma dagarna i ända och gnids mot dina närmaste och deras vanor och ovanor – en bra eller mycket sämre medmänniska än du önskar?
Känns det som att stolsbenen plötsligt gav vika och du inte riktigt vet vad du ska luta dig mot längre?
Känns inkomsterna osäkra? Är du rädd att du är allvarligt sjuk? Förlitar du dig på handsprit och tvättar du händerna kompulsivt?
Just nu prövas vi. Var ligger vår tillit? Var har vi vår trygghet? Vår identitet?
Vad händer om internet inte fungerar när du ska distrahera dig från ångesten? Eller om live-streamen från din församlings gudstjänst inte funkar?
Vad händer om du inte kan falla tillbaka på alla dina kära påsktraditioner i år? Ingen högkyrklig liturgisk nattvard vid en kyrkas altarbord vid sidan av andra troende. Inga påskkonserter eller barn med vinkande palmblad på palmsöndagen.
Det blir ändå påsk.
Du kan ändå fira nattvard för att minnas Jesu offer.
Du kan be själv, Du kan läsa Bibeln själv. Nu är det dags att vakna till liv som personligt troende kristen. Tänk om Gud själv vill komma till dig och äta med dig vid ditt eget bord? Tänk om Han vill att just DU ska komma till Honom? Tänk om Han vill skala bort all falsk trygghet, alla våra små avgudar? Tänk om Han vill att du lämnar bort snuttefilten och babymjölken och börjar äta RIKTIG andlig mat? Tänk om Han vill upprätta ett altare i DITT hem? Tänk om DIN bön är nog? Tänk om Gud vill ge dig en alldeles EGEN predikan eller upplevelse av Hans godhet och närhet?
Tänk om detta kan bli den bästa påsken i ditt kristna liv? Den påsk när du förstod att Jesus kom för just dig! Att Han vill ha just DIN uppmärksamhet! Den påsk när du fattade att det inte har med kycklingar eller chokladägg eller småbarn utklädda till häxor att göra.
Vad fyller du ditt liv med just nu? Om Jesus skulle komma för att ta hem de sina just nu, vad skulle Han finna dig mitt i? Skulle du känna igen Honom?
Ber du? Fattar du vilket otroligt privilegium du har, som Guds barn, som får komma direkt till Fadern med din bön!? Fattar du vilken kraft det finns i det!? Har du allt på klart mellan dig och Gud? Eller har något lämnat på hälft, har du något otalt med Honom, som du borde ta upp i din bön? Vad dyker upp när du plötsligt finner dig själv ensam med bara Gud och dina tankar och känslor?
Be, för allt i världen!
Det är såhär du möter Gud.
Avskalat och ärligt.
I din ensamhet är Han också nära.
I din rädsla är Han också nära.
I din identitetskris vet Han fortfarande vem du är.
Mitt ibland krossade framtidsplaner har Han fortfarande en plan för ditt liv.
Mitt i en värld av panik har Han fortfarande kontroll, och Han är inte det minsta förvånad eller överrumplad.
Ta det som en utmaning denna påskvecka som börjar snart.
Läs Andra Moseboken kapitel 12 först. Om Uttåget ur Egypten, om hur israeliterna skulle hållas i sina hus med alla de sina, och äta det tillagade lammet, och hur lammets blod på deras dörrpost skulle skydda dem när dödsängeln gick förbi.
Tänk sedan på hur Johannes döparen utropade ”Se Guds lamm som tar bort världens synd” när Han såg Jesus. (Joh.1:29, 35-36).
Läs sedan Markus evangelium kapitel 14:12-26 om hur Jesus talade om sig själv när Han åt påskmåltiden med sina lärjungar. ”Detta är min kropp…Detta är mitt blod…”
Tänk på detta när du denna påsk ombetts att stanna i ditt hus och äta påskmåltid i din ensamhet eller med din egen familj.
”Närhelst ni gör detta, gör det till min åminnelse…”
Jesu blod är Lammets blod.
Det kan bevara dig och de dina i ert hus, till evigt liv. Bevara er från pest och plåga som går förbi och drabbar många runtom kring er.
Så fira nattvard hemma. Gör det till Jesu åminnelse. Det behöver inte vara så komplicerat.
”Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mig. ”
Upp.3:20
Om du ännu vill läsa mer om Jesus som Guds lamm, och vad det innebär, kan du ännu läsa Uppenbarelsebokens kapitel 5, 6 och 7 t.ex.
Det är mer än bara en ritual, mer än bara ord och tradition.
Ta påsken på allvar i år och våga läs på, våga fira påsk helhjärtat.
Såhär bröt jag tystnaden.
Var välsignade där ni är! Och är ni rädda, kan ni också be psalm 91 över ert liv.
M
