lite om självbild, kärlek och tvivel.

självförtroende är inte egentligen så viktigt som kristen.
självbild, däremot!

vi behöver inte ha så stort förtroende för oss själva, bara vi har förtroende för Gud. Jag kan inte, men Han kan.
Jag räcker inte till, men Han gör det. Jag kan inte bära allt och alla, men Han kan och gjorde det redan en gång för alla på korset.

det kanske verkar som att jag har jättestark tro och aldrig tycks tvivla på Guds omsorg och förmåga att göra det omöjliga. men jag pendlar hela tiden mellan hopp och tvivel och tro. ibland slås jag av en slags visshet. ibland talar Gud så starkt att jag inte kan tvivla. ibland hör jag vittnesbörd som bara är så otroliga att jag vill skratta och sjunga för att Gud är så fantastisk! Men så kommer stunder när jag känner mig svag och liten och tviveln smyger sig inpå. då någon man bryr sig om inte tycks få det bönesvar man längtar efter för dem. då ondskan i världen tycks ha framgång. (finns massor av exempel på hur man kan känna såhär, i bibeln. helt normalt. Ta t.ex. Psalm 94)

som jag skrev i ett tidigare inlägg, är det just då jag behöver Gud mest. det är då jag längtar efter Hans ord, trösten i Hans löften. Och jag väljer (eller försöker åtminstone) att ta till bön, bibel och/eller lovsång, för att åter igen närma mig Gud och påminna migsjälv om vem jag tror på och vem jag är i Honom.

jag är så otroligt tacksam att Gud inte åker upp och ner med mina känslor. för om Han var beroende på min känslovärld, skulle min tro vara rätt så kaotisk. Han är klippan och borgfästet som håller i varje storm och strid.

Jag har verkligen funnit en ny sorts kärlek till ordet. Ordet som blev kött och bodde bland oss. Så nära som det går, finns Han.

Det finns inget djup dit Han inte når. inte ens dödsskuggans dal är bortom Hans räckvidd.

Inget mörker är för mörkt. Inte ens novembermörkret. Eller världens mörker.

konsten är att tro, även mitt i mörkret. konsten är att lämna åt Gud att bestämma och göra vad Han vill.
lämna varje del av mitt liv. också de områden som är känsliga.

Att verkligen lämna, innebär inte att man håller kvar litegrann eller ger på vissa villkor.
Att be ”ske Din vilja, Gud!” betyder att man också är villig att låta Honom göra det man kanske inte mest hoppades på. Att lägga ett behov eller den djupaste längtan man har, i Hans hand, innebär att man ger Honom rätten att också inte ge det man ber om eller längtar efter.
För att man ska kunna göra det, måste man först lita på att Gud är en god fader.
Om man inte vågar ge sitt allt till Gud, betyder ju det egentligen att man inte riktigt litar på att Han vill det bästa för ens liv. Vet det bästa för ens liv, och de människor som man älskar.

Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.” (Matt.7:11)

”tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.” (Joh. 10:10)

men det kan vara svårt att lämna allt i händerna på någon man inte tycker sig känna så bra. någon som känns avlägsen och otillgänglig. Så hur får vi då Herren att komma närmre?

Närma er Gud, och han skall närma sig er.
Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.” (jak. 4:8)

ok. så vi ska närma oss Honom. Men hur gör vi det då? Ja, det är lite jobbigt att prata om dethär, för vi har blivit så mysiga av oss, att vi lätt undviker att tala om elefanten i rummet – synden.
För först måste vi renas från vår synd, för synd kan inte vara nära Honom. Det var ju därför Jesus dog på korset, för att vi skulle kunna närma oss Gud. Men vi måste göra det genom Jesus. Det är Hans rättfärdighet, inte våran, som gör att vi kan stå fläckfria inför Guds ansikte. Den rättfärdighet som vi ska klä oss i. Den gör oss inte automatiskt motståndskraftiga mot synd, men om man håller sig nära Kristus påverkas man också av Honom till att bli mer lik Honom. Och det är väl det som är strävan efter rättfärdighet. Synden försvinner inte ur vår värld, frestelserna finns där, och de kan till och med te sig starkare ibland. Och om vi kämpar i egen kraft, tar de lätt över hand. Men enligt bibeln är det möjligt att leva i Kristi rättfärdighet, att leva i helgelse. Detta är också en orsak till varför vi behöver den Helige Ande i vår vardag.

”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud.” (joh. 14:15) Sa Jesus. :O

hohho! älskar?? lite väl starkt kan man tycka. (speciellt om man är lite sådär finsk och hellre säger ”tycker om” även åt de människor man egentligen älskar.) Men det gäller ju bara om man måste säga att man älskar någon man inte känner. Så om du inte ärligt kan säga att du älskar Jesus, känner du Honom då faktisk? Utmanande, jag vet.

En av de saker som fick mig att faktiskt söka Gud mer, i vårvintras där nån gång, var en fras jag läste som gick ungefär såhär: ”problemet är inte att du inte vet om du älskar Gud tillräcklig, utan att du inte vet hur mycket Gud älskar dig.”
Den meningen läste jag i en av mina bibelplaner, (tror det var en som var skriven av Rick Warren).

Och det väcktes en enorm längtan i mig, att förstå Guds kärlek.

”vi älskar därför att Han först har älskat oss.” (1 Joh. 4:19) kärleken är ett gensvar. ingen krystad kärleksförklaring, utan ett helhjärtat svar som kommer från någon som har förstått hur mycket Gud älskat en.

Så tillbaka till detdär med ”gudsförtroende” och självbild.
De hör ju ihop. Om du förstått att du är älskad som ett barn till kungen av universum (Whoah!) då har du rätt självbild. Och då litar du på Gud som en pappa, och att komma till Honom med allt känns plötsligt som det enda naturliga.

detta är väl idealet.
om alla bara skulle fatta! det sjunker sakta in i mitt hjärta och min hjärna. Men helgelsen är en process, relationen ska hållas levande. Anden behövs!
Vill avsluta med förbönen från Efesierbrevet 3:14-21. Låt orden sjunka in!

”Därför vill jag falla på knä för Fadern,
efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.
Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande,
så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek.
Stå fasta och var stadigt rotade i honom,
så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet
och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.
Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka,
hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet,
amen.”

Wow!

och så två låtar på det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *