lite mer om tungotalet…

Det finns mycket jag inte fattat om den Helige Ande.
Jag fattar fortfarande inte varför folk faller omkull i anden eller skakar eller liknande.
Att skratta eller gråta i anden kan jag förstå, som något som en människa behöver få göra. En själ som sörjt i en lång tid och tappat glädjen, kan få tillbaka livsglädjen genom en helig skratt-stund i den Helige Ande. Och en själ som inte tillåtits gråta, behöver få släppa ut den sorg som låsts in.

Men fallandet har jag inte fattat. Om någon har ett svar på det kan de ju kontakta mig. 🙂

Tungotalet fick jag undervisning om på alpha weekenden, så jag visste att det var tänkt som ett bönespråk och/eller för att uttolkas och bygga upp församlingen på det sättet. Men jag tänkte väldigt länge att jag säkert inte behövde tungotalet eftersom jag ändå tyckte jag var rätt så bra på att kommunicera böner och öppna mitt hjärta för Gud i bön med vanliga ord. Jag var öppen för att tala i tungor men tänkte bara att det kanske inte förunnas såna som mig, som ändå har detdär med uttryck som något som kommer ganska lätt.

När jag fick frågan, av en kristen vän, om jag skulle vilja ha tungotalet, blev jag lite ställd. Jag tänkte att ”javisst, det kunde kanske vara bra” men samtidigt var jag nervös att hon skulle be för mig (i det lilla café där vi satt) och att jag skulle övertas av någon superhögljudd språkattack och ställa mig upp och ropa märkligheter där och då.
Jag sade detta åt min vän, som bara skrattade och sa att det skulle hon inte göra. 🙂 men hon gav mig en bok som handlade om tungotalet som ett personligt bönespråk. Och jag var öppen att läsa om det hela.

Jag kom igång med boken, och det förundrade mig vad jag läste. Författaren gick igenom bibelställen som handlade om detta och det blev klarare för mig att tungotalet faktiskt kunde vara också för såna som mig.
Jag insåg att jag faktiskt VILLE ha tungotalet. Och när jag uttalade denna längtan kom den Helige Ande över mig och jag började skratta. Men inget tungotal än.

Nästa dag när jag var ut och sprang, kom tungotalet, men jag var fortfarande lite ny för det hela och undrade om det var sådär det skulle vara? Men Gud bekräftade att det var rätt, på olika sätt, och jag förstod att jag skulle fortsätta be i tungor. (Gud har också humor, kan jag tillägga här!) Samma vecka började mera saker hända. Jag fick flera tilltal och metaforer för att förklara olika saker ur bibeln för andra och för migsjälv. Och det var en spännande tid, när jag också fick lära mig att inte bara följa vilka tankar och infall som helst, utan att jag måste testa de tilltal jag tycker mig få, emot Bibeln och också ge dem tid att mogna. Om Gud vill att något ska bli sagt eller gjort så kommer det att ske, oavsett om jag säger eller gör det eller inte. Men om man inte vågar vandra med Jesus genom den Helige Andes ledning, går man miste om upplevelsen av när Gud använder en för att hjälpa andra. Jag drabbades också av känslor av skuld. ”Tänk om någon går miste om Guds tilltal om jag inte vågar dela med mig av det jag tycker mig ha fått?!” Men som sagt, Gud gör det Han vill. Med eller utan vår hjälp. Bäst är att vara lydig, men man måste be om förmågan att urskilja vad som är från Honom. Och det är också en inlärningsprocess, som att lära sig gå, man tar några trevande steg och så småningom går det lättare att vandra fram.

Iallafall, jag tänkte dela en metafor jag fick en kort tid efter allt detta hände. Det handlade just om tungotalet som personligt bönespråk och vad det innebär.
Jag börjar inse att det finns ganska många som någon gång haft en upplevelse av tungotal, men som inte kanske förstått vad det innebär att ha tungotalets gåva, personligen. En del säger att de bara fått tungotalet för en viss tid, eller just för att delge ett budskap åt någon på ett annat språk. Och det händer ju, att tungotalet är ett riktigt språk, som tungotalaren inte själv förstår, men som någon som lyssnar kan höra glasklart vad det betyder. Men jag undrar om det faktiskt är så att gåvan sen försvinner, när den inte längre ”behövs” av de som är runtomkring.

Paulus talar ju en hel del om bl.a. tungotalet i 1 Kor. 12 och framåt.
Han säger bl.a. att några får gåvan av ”olika sorts tungotal” i kapitel 12 vers 10. Alltså kan vi anta att det faktiskt finns flera olika sorters tungotal. Inte bara den sort som är ett annat, tolkningsbart, världsligt språk. Och det kallas också på flera ställen ett ”änglars språk”. Och i kapitel 14 vers 2 står det såhär:

Ty den som talar med tungor talar inte till människor utan till Gud; ingen förstår honom, i sin ande talar han hemligheter.”

Alltså kan tungotalet vara så att ingen människa förstår vad som sägs. Det tycker jag man kan se svart på vitt i denna bibelvers. ”INGEN förstår honom, i sin ande talar han hemligheter.”

Min vän sa till mig att bön i tungor, för den enskilde kristnes uppbyggelse i tro, förvirrar fienden. Och det har fastnat i mitt minne. Jag upplever också att detta stämmer, efter några erfarenheter när jag bett i tungor under tuffa omständigheter.

Metaforen jag tänkte dela, handlar just om detta.
Dels fick jag bilden av hur en dator använder binära koder för att kommunicera. Alltså ettor och nollor som skickas och tas emot. Jag fattar själv inte binära tal, och kan inte förstå vad de gör i min dator, men de är väldigt viktiga och min dator skulle inte funka om de inte konstant fanns en kommunikation bestående av ettor och nollor. (jag vet inte ens vart dessa ettor och nollor far, men det är alltså bilden jag är ute efter…)
Så tungotalet (för den enskilde kristnes uppbyggelse) fungerar på samma sätt; jag ber (skickar ettor och nollor) till Gud, utan att själv förstå vad jag ber. Men Han förstår och med Andens hjälp kan det ske förändringar i mitt jag, som en uppdatering eller borttagandet av ett ”virus”. Jag behöver inte förstå vad som blir sagt, men om jag inte kommunicerar dessa ”ettor och nollor” sker det inte det utbyte som behövs, av information. Alltså är det viktigt att fortsätta be i tungor om man en gång fått gåvan. Samtidigt måste jag säga att jag inte vet hur det är om någon kunnat be i tungor en gång, men sedan inte använt den på en lång tid, om gåvan fortfarande finns kvar där nånstans.
Men Gud kan säkert ge dig svar, och återuppväcka gåvan om någon som läser detta har på känn att detta hänt dem.

Personligen upplever jag att tungotalet är så berikande för mig, andligen, att jag inte vill sluta be i tungor. Jag vill inte tappa mitt bönespråk, och jag tar till det när jag känner att jag inte vet vad jag ska be eller om mina känslor och omständigheter börjar påverka mig negativt på något sätt. Jag tar till tungotalet som ett slags vapen i andlig strid.

Så då kommer jag till en annan metafor som jag fick angående tungotalet.

Jag tänkte på den trojanska hästen, från legenden om troja. Där krigare smugglades in bakom motståndarnas murar så att de sedan kunde anfalla när fienden var svag och trodde sig vara säker. Trojanska hästar förknippas ju också med datorprogram och -virus, men jag ser det som att Gud genom sin Ande kan utrusta oss för den strid vi befinner oss i. Fienden förstår inte vilken upprustning som sker inom oss när vi ber i tungor, och Gud helt enkelt får rusta och fixa som Han vill inom oss. Vi ger Gud kontrollen och rätten att göra det Han vill inom oss, för att vi ska kunna stå emot fiendens angrepp. Det är som en spionkod som förmedlas in på fiendens mark, vilket är här på jorden. Fienden ligger inte i lä, han försöker hela tiden lura människor att tro att han är stark och värd att frukta. Men om vi som kristna förstår att ta i bruk den trojanska häst som finns inom oss, har fienden ingen chans. Vi står inom fiendens linjer, men inom oss byggs det upp en armé genom den Helige Ande, som får fienden på fall. Vi är själva bara hästen, det måste vi komma ihåg. Det är Gud som ska strida och om vi ger den Helige Ande utrymme att bygga upp oss inifrån, får vi kraften som behövs för att strida.

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.” (Ef.6:10-18)

Jag såg också tydligt hur viktigt det är att vi har den Helige Ande. Om vi inte använder det vi fått i den Helige Ande, kan vi stå där i full rustning men vi har inget SVÄRD. Alltså är vi vapenlösa. Det står också att Andens svärd är Guds ord. Och en sak som jag faktiskt märkt sen jag började be i Anden, är att jag påminns om Guds ord i olika situationer, ibland för att uppmuntra eller hjälpa andra och ibland för min egen tröst och uppbyggelse i tro.

Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.” (Joh. 16:13)

Så även om det kan kännas skrämmande att vi befinner oss i en andlig strid, behöver vi inte känna att vi lämnats utan försvar. Jesus sa själv att Han skulle ge oss ord till försvar när vi ställs inför rätta och förföljs i de sista tiderna. Men den Helige Ande är en sån rikedom för att kunna få just de tilltal och bibelord vi behöver när vi står inmålade i något hörn och inte vet hur vi ska komma därifrån. Då kan bön i Anden fundera som en direkt kommunikationslinje till Gud, och vi kan få kraften och orden som vi behöver.

DÄRFÖR skiver jag så mycket om detta. Jag har förstått vilken otrolig resurs den Helige Ande är för den som vågar ta emot de gåvor som Han ger. Hjälparen, Sanningen, Guds ord.

Vi kan läsa igenom hela bibeln och ändå inte förstå. Om vi inte har den Helige Ande, förstår vi inte. Fariseerna och de skriftlärda hade ordet, till och med djävulen själv kan citera bibeln (Luk.4:9-13). Och varje person som studerar teologi blir inte automatiskt en sann Kristi efterföljare. Därför behövs Anden!

Jag avslutar med Paulus bön för Efesierna:

Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga, hur väldig hans styrka är för oss som tror – samma oerhörda kraft som han med sin makt lät verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan, som är hans kropp, fullheten av honom som helt uppfyller allt.” (Ef.1:17-23)

Alltså WOW! Bara alla skulle fatta vilken POWER som finns vilande i den som har den Helige Ande i sig!

Sen måste jag tillägga att bara för att man inte kan tala i tungor betyder det INTE att man inte har fått den Helige Ande. Men tungotalet är en mycket berikande gåva för en kristen, och den bör inte förminskas eller förnekas!

Och ja, Paulus sa att det är ÄNNU bättre om vi profeterar och kan be på värdsliga språk inför andra människor, men det gör inte tungotalet mindre användbart eller fel för det, om det används för den enskilde kristnes uppbyggelse i tro. Så klart uppbyggs FLER människor om vi talar så att folk förstår. Men för den enskildes böneliv, behöver vi inte alltid förstå vad vi ber, när vi ber i Anden. Huvudsaken är att Gud förstår, och det gör Han! Och Han svarar också på den bön vi ber, oavsett om vi förstår den eller inte.
Hoppas någon kunnat ta till sig det jag skrivit. Jag upplevde att det kanske var viktigt att få dessa saker sagda. Jag skriver inte om detta för att på något sätt skryta eller för att jag tror att jag är överlägsen på något sätt. Utan jag skriver det för att jag önskar att så många som möjligt fick upptäcka det jag upptäckt! Att alla troende verkligen skulle förstå vilken rikedom de besitter. Det är allt jag vill.

M

One thought on “lite mer om tungotalet…

  1. Hej Maria!

    För att kommentera din fråga varför folk faller när de drabbas av den helige Ande: man kan förstå DHA som en väldig kraft, en ström av energi eller liknande. Det är absolut något som händer när Anden rör oss, men frågan är ju om själva fallandet är så väldigt bibliskt. Jag har inte hittat det en enda gång i Bibeln… Jag tänkte skriva något om det där men hittade ett rätt väl underbyggt blogginlägg som ger en rättvisare bild: http://gospel.jesuslever.eu/bibeln-falla-i-anden-bibelfokus/

    Jag börjar mer och mer fundera själv ifall fallandet ens är så kristet. Pröva det och se efter. Ett nyckelord som du kanske vill kolla upp och jämföra med moderna karismatiska fenomen är kundaliniyoga. Hör av dig om du har flera frågor.
    h:

    David

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *