får jag vara lite arg?

Alltså när blev vi så fega? När tappade vi tron på att Gud är starkast?
När började vi fly från fienden istället för att stå emot hans lömska angrepp?
Ja, ibland går det inte som vi tänkt. Ja, ibland får vi lida för vår tro. Ja, ibland griper inte Gud in och drar oss ut ur en situation som vi befinner oss i. Men Han är ändå trofast! Han är ändå segrare över döden! Glöm inte det!

Varför blir vi så rädda när fienden viskar vad han kan? När vi vet att vi är söner och döttrar till den Högste! Varför darrar vi när den onde hotar och retar oss? Förstår vi inte att det bara är tomt prat, så länge vi inte börjar tro på det?
Ursäkta nu, men han har redan fått för mycket credit. Så många saker som från början var meningen att spegla Guds godhet, har fienden lyckats smutsa ner och påstå att är hans.
När kristna börjar peka finger och undvika vissa ord, vissa samtalsämnen, vissa musikstilar, vissa sorts kläder, vissa områden etc. Då smilar han, djävulen, för då har han fått oss att lite glömma den frihet och kraft som är vår i Jesus Kristus.

Varför flyr vi undan när vi märker att den onde försöker peta bort oss från den väg som leder till livet? När vi vet att han egentligen är svag och inte har någon makt att ta ifrån oss barnaskapet och kärleken från Gud.

Varje gång något gott kommer fram, som speglar det goda som Gud vill, kommer den onde och smutskastar. För han har ju märkt att vi gärna kastar bort det som blivit lite smutsigt och fått dåligt rykte. Vi tar helst avstånd från allt som möjligtvis kan leda till missförstånd eller skam.
Ta då Bethel, som jag skrev om häromdagen t.ex.
Det går bra för den församlingen…och så plötsligt lyckas fienden få in ett litet frö av girighet…så att alla ”goda och trogna” kristna ska vända ryggen till allt som har med Bethel att göra. Som om allt som Bethel gör är av ondo plötsligt.

Och detdär med att tala i tungor, som blivit missbrukat och därför väljer så många troende att undvika det ämnet och den gåvan, eftersom man är rädd för att förlora kontrollen eller bli för ”karismatisk” och missleda eller missledas. Jag blir så arg när fienden lyckas stjäla något från Guds församling! Han har inget bland oss att göra! Men av någon anledning har vi blivit rädda och tror att vi inte har någon auktoritet eller makt att stå upp emot honom.

Alla kristna samfund har något, någon stötesten och egenskap som de andra samfunden kanske vill undvika att associeras med. Det var sådana attityder som fick mig att oroa mig för att folk skulle tycka att jag gått och blivit överkarismatisk pingstvän, bara för att jag kan tala i tungor och pratar om massa andligt plötsligt. Men tungotal ska inte vara något konstigt. Det är inte bara för pingstvänner. Att vara karismatisk och tro på den Helige Andes kraft är inte bara för vissa kristna. Inte heller är helandebönder eller andeutdrivning eller fastande eller stilla bön eller lovsång eller dans emot Bibeln…

Vi måste komma bort från allt kategoriserande, om vi ska kunna följa Jesus. Vi måste komma bort från dömandet och förkastandet av trossyskon. Vi måste sluta gömma bort delar av Kristi kropp för att de sticker ut för mycket eller gör oss obekväma. Vi kan alla lära oss något av varandra.

Tänk om det samfund du växt upp i, inte gett dig en fullständig bild av vad det är att vara Kristi efterföljare, för att du uppmanats att inte vara som någon annan sorts kristen.
Tänk om din lojalitet inte främst ska finnas till ditt samfund utan bara till Jesus Kristus själv?
Tänk om ditt samfund är som en flock får som springer över ett stup, gör du det då också bara för att alla andra gör det?
Är du beredd att lämna allt bakom dig för Jesus? Jag menar, om den församling som du alltid varit i, inte längre följer Honom, vågar du då faktiskt gå åt det håll som Jesus skulle gå?

Det är ju radikala saker jag talar om här. Jag frågar mig själv samma frågor. Hela tiden måste vi kolla kompassen.
Igen måste vi hålla koll på Bibelns Gud, Bibelns Jesus och Bibelns Helige Ande.

Jag blir bara så arg när folk bara ger efter och kapitulerar i den andliga strid vi befinner oss i!
”Men vi ska ju vända andra kinden till” kanske någon säger…
Men tänk om att ”vända andra kinden” egentligen är motsatsen till att vända kappan efter vinden!
Så istället för att vara dörrmattskristna, som låter oss trampas på och låta mobbarna hota oss och förminska vårt värde som Guds barn, är det tänkt att vi ska ha så stark identitet i Gud för att vi ska kunna fortsätta gå den väg som vi kallats till. Att fortsätta stå i snålblåsten, och tro på att det är värt det.
Det är inte samma sak som att kapitulera och låta oss trampas på.

Det finns kristna som går in i döden för den tro vi säger oss ha! Jag vill nästan säga att vi är skyldiga dem lite mer respekt, när de för Kristi skull verkligen torteras och förlöjligas och förnedras. DE vet att Jesus är värd det! Men vet vi det? Vi bekväma och avdomnade västerlänningar. Vi som flaggar med korset och går till kyrkan när det passar.
Fattar vi inte att det är en fråga om liv och död?! Vad säger du när den förföljde kristne invandraren kommer till dig och undrar varför du inte berättat att du är troende? Den förföljde kristne som undrar varför de som borde vara kristna bröder och systrar, visar bort honom när han kommer och ber om asyl och hjälp? Plötsligt krävs det av oss troende kristna, att vi lever som vi lär.

Jag vill inte peka finger. Nej, men jag vill ruska om lite! För jag tycker mig se en större lojalitet till kyrka, traditioner och folksamlingar än till Kristus själv. Tyvärr.

Så, vänder du andra kinden till för att du vet att sanningen är värd det, eller vänder du kappan efter vinden och väljer att låta fienden känna lite triumf? Fienden gör allt för att få känna att han är lite av en vinnare. Och ibland gör vi det för lätt för honom.

Ännu värre är när vi låtsas som att han inte finns. Vi undviker att tänka på att vi är i strid. ”För striden är redan vunnen” visst?
Nåjaa, djävulen ÄR en förlorare, men han har inte gett upp att försöka stjäla, döda och förstöra!
Och så länge vi ignorerar honom, kan han fritt sprida sin propaganda och plantera ut fällor och bygga militärbaser.

Vi kan liksom inte, som Alfons Åberg bara säga ”stick du stygga spöke, för du finns inte”.
Han finns. Bibeln påstår inte att den onde inte finns.
När min dotter varit rädd för spöken säger jag inte ”det finns inga spöken”, utan jag har valt att säga ”men Jesus är starkare än alla spöken” och det är något jag vill att hon ska veta när livets spöken verkar skrämmande. För jag tror det är sant.

Var nyktra och vaksamma. Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Håll stånd mot honom, orubbliga i tron. Kom ihåg att ni får utstå detsamma som alla era bröder här i världen. Men om ni nu får lida en kort tid skall Gud, som skänker all nåd och har kallat er till sin eviga härlighet genom Kristus, upprätta er, stödja er och ge er fasthet. Hans är makten i evighet, amen.” (1 Pet. 5:8-11)

Fienden vill få oss att tro att Jesus var svag, att kristendomens Gud inte kunde rädda ens sin egen son. Men Han gick villigt och lydigt in i döden för att Han visste att Han skulle vinna. Jesus visste vem Han var.

Jesus sa innan Han korsfästes, i samband med att Han förutsade att Han skulle dö och uppstå igen:

”Det är inte mycket mer jag kommer att säga er, ty denna världens furste kommer. Mot mig förmår han ingenting.”(joh 14:30)

Han visste att fienden inte skulle ha en chans.

Och den samma kraften får bo i oss genom den Helige Ande! Förstår du vad du har?!

”Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.”(Rom. 8:11)

Alltså samma Ande som var i Jesus, som den onde inte hade en chans emot, vill bo i dig och mig!
Varför beter vi oss som att vi inte hade något att komma med, när fienden försöker blåsa upp sigsjälv och hota med alla möjliga lögner?

”Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. ”(Rom. 8:35-37)

Över allt detta TRIUMFERAR vi! 🙂 Genom Honom som har visat oss sin kärlek. Över nöd, över ångest, över förföljelse, över svält, över nakenhet, över fara, över svärd…triumferar vi genom Kristi kärlek.
Det är på tiden att vi som kristna upptäcker vad vi har i Kristus!
Därför håller jag på så mycket och säger att du ska läsa bibeln och be och söka Gud!

Ja, vi blir inte automatiskt borttagna ur de tuffa förhållanden vi kan befinna oss i. Men ingen ska få ta ifrån oss segern genom Kristi kors! Vi får ta ut vinsten i förskott. Trots det går vi så ofta omkring och uttalar förlust och svaghet och vi ömkar oss själva i klagovisor över hur Gud har övergivit oss. Om hur ensamma vi är i striden. Om hur vi prövas över vår förmåga och djävulen har oss i sitt grepp.

Men ett enda ord får fienden på fall, och det är namnet Jesus. Låt inte fienden ta ifrån dig din identitet! När fienden kommer och försöker övertala dig om att du är ensam, svag och en förlorare, får du bara peka på Jesus med segerkransen och säga ”Actually, I’m with Him!” 😀

Vi kan inte bara ignorera fienden. Vi får inte låtsas som att det är fred i andevärlden, när det egentligen pågår ett kallt krig och upprustning hela tiden, åtminstone på fiendens mark.

”Böj er alltså under Gud. Stå emot djävulen, och han skall fly för er.” (Jak. 4:7)

Det står inte böj er under djävulens förtryck, och fly från honom. Nej ”stå emot” honom! Och han skall fly för er!
Jag tror inte ens det krävs någon specialritual eller något dramatiskt kommando för att få honom att fly. Allt du behöver göra är att förstå att han är en lögnare och kalla honom för vad han är – en förlorare som inte kan ta ifrån dig vad du har i Kristus. Han vet redan om det, men gör allt för att du inte ska förstå att det är så.

Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.” (Matt. 10:28-31)

Den onde kan försöka stjäla, döda och förgöra vår jordiska kropp. Och trots att vi går med Jesus får vi utstå det ena med det andra. Men fienden kan aldrig nånsin ta ifrån oss segern i Kristus eller barnaskapet till Himlaljusens Fader.
Om vi vet det, kan vi klara i princip vad som helst tror jag!

Ja, då var det sagt.

snubblade över denna lovsång som jag inte riktigt fattat förrän nu. 🙂 wow! spot on!

m

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.