Är vi alla fårskallar?

Alltså detdär med ledarskap är knepigt.
Läste just lite av Bill Johnsons uttalande om Trump och varför Johnson själv röstade på honom.
Så idiotiskt att gå ut med politiska åsikter som denna när man är kyrklig ledare. Johnson är ledare för den välkända Bethel-församlingen i USA. En församling vars lovsånger och undervisning jag själv gillat och berörts av, en församling vars verksamhet gett mig en god bild av vad församling kan och ska vara…tills nu då. Nu går deras ledare och trampar i klaveret genom att visa sina politiska åsikter och Bethel kommer att dras ner i det dike Johnson trampat upp spåret till. Den ”välsignelse” av populäritet som vilat över den församlingen kommer nu att mattas av och folk kommer att klassa allt som associeras med Bethel som lite suspekt, eftersom johnson representerat dem med sina personliga åsikter.
Det måste ju finnas församlingsmedlemmar där som nu känner sig besvikna och kränkta, för att Johnson ritat upp ”kammen” som alla kommer att dras över. Jag säger inte att allt han skrev var helt opp åt skogen, men t.ex. hans påstående om att man inte borde ta mera skatt av höginkomsttagare fick mig att se ugglor i mossen.

(hur många ordspråk och talesätt kan jag baka in i en och samma bloggtext, haha!?)

Detta bevisar bara för mig, hur farligt det är att följa människor och falla för vad som är poppis. De som följt Johnson istället för Kristus kommer nu att ledas åt ett annat håll. Man kan inte lita på någon annan än Jesus själv egentligen. Den som en dag profeterat sanning från Gud, kan nästa dag ramla i diket. Det betyder inte att det som blev sagt tidigare var osant eller ska kastas bort som skräp, men det är i denna situation som det kommer fram de sanna motiven. Det är därför vi måste pröva allt som sägs och speciellt profetior, emot Guds ord i bibeln och den bild av Gud vi får av Jesus.

Problemet med stora församlingar som Bethel och liknande, är att ju större sammanhang desto mer pengar, desto mer frestelser och diken att falla i. Pengar är nog något av det mest svåra vi måste hantera som kristna. Vi behöver pengar för att kunna leva i dagens samhälle, och pengar i sig är ju inte ondskan i materiell form, utan det är kärleken till pengar som ställer till med problem. Igen kommer vi tillbaka till vem eller vad vi älskar och tjänar.

”Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1 Tim. 6:10)

Johnson påstod att det är orätt att ta mera skatt från de rika eftersom man då tar ifrån dem bl.a. chansen att visa givmildhet och omsorg. Men ju mer pengar man samlar på sig, desto svårare blir det väl att se perspektivet för den som inte har lika mycket. Det blir lätt så att man lever enligt sina inkomster, så när man plötsligt har råd med mera är det lätt att införskaffa mera för egen fördel, trots att man också kanske ger bort mera. Om då en tiondel av ens inkomster är jättemycket i jämförelse med någon som inte har just något, då är tionde-principen eller skatteprocenten inte kanske tillräckligt generös för vårt eget bästa (vad gäller givmildhet, omsorg och att hålla oss fria från girighet). Och i frågan om vi ska betala skatt talade ju Jesus själv klarspråk när han svarade fariseerna.

Min tanke är att ju mer du har, desto mer borde du ge. Och om skattmasen då får ta en skälig del också av de som inte ens vill vara givmilda, då tycker jag att vi ska välsigna skattmasen, så länge skatten går till de behövande.

Nåja, det om det. Men min poäng är att vi måste hålla oss själva i schack. Vi måste konstant kolla vår egen kompass, så att vi inte plötsligt finner oss själva följandes någon annans trasiga kompass. Bill Johnsons kompass kanske var intakt för ett tag sen, och då stämde den överrens med alla andra fungerande kompasser, men kanske han tappade den och den inte längre visar riktigt rätt.

Så hur vet vi att vår egen kompass är rätt? Tänk om vi själva går fel och missleder andra i bara farten, trots goda intentioner och viljan att hjälpa någon annan.
Ja, det kan ju hända. Men min poäng kvarstår; – se till att du själv har din kompass i skick.
Din egen gudsrelation är det viktigaste du har. Om du ser till att spendera mycket tid med Gud, genom de olika verktyg du har att ta till (bön, bibelläsning, tillbedjan…) så lär du känna Jesus mer och mer och du lär dig läsa kompassen och underhålla den så att den hålls intakt. Vi måste lära känna Jesus personligen. För det kommer att komma, och det finns redan, de som vill förvanska vem Han är och vad Han står för.
Det är svårt dethär. Vi behöver varandra för att kunna navigera i livet, om någon som har en stark relation till Jesus ser att din kompass är lite ”off” kan det vara bra att ni har varandra. Men som människor kan vi också riskera att avmagnetisera eller störa varandras kompasser, om vi plötsligt drar till oss egna följare.
Vi måste alltid minnas att Jesus kan stå för sig själv. Att det är Honom vi ska följa och inte någon annan. Det är en sån balansgång! Livet alltså.

Bibeln kan förvanskas och misstolkas. En del börjar följa boken istället för Jesus. Och då är vi på svårnavigerad mark. Ordet är viktigt men det pekar alltid på Jesus. Sanna kristna ledare ska alltid peka på Jesus. Oavsett vem de väljer att stöda i världslig politik. Goda kristna människor överlag ska också peka på Kristus, för dit vi pekar kommer folk att titta. Om vi pekar på varann och anklagar och diskuterar mera än vi ärar Gud, då visar vi människor fel.

Det bästa vi kan göra är att peka på Jesus, att visa människor till bibeln och uppmuntra dem att själva söka Jesus och försöka förstå Hans kärlek till var och en av oss. För om de läser, förstår och tar emot Jesus och hjälparen så kommer den goda frukten sen automatiskt. Och som jag tidigare skrivit får Jesus också, genom den Helige Ande, möjlighet att avslöja de områden i vars och ens liv som behöver omvändelse. (därför är det, enligt mig helt onödigt att döma ut den ene eller andre för diverse synder, så länge de inte drar andra med sig i fördärvet och vi kan göra något åt det.) Om vi visar människor till Jesus och Anden, får Anden och Jesus visa dem vad de behöver göra för att bli helgade och vinna evigt liv. (Detta är också ett hett tema för ett annat blogginlägg).

Jag är själv inte rädd för att diskutera med andra om tro, och gör det ändå rätt ofta, vilket mina facebook-vänner säkert märkt. Men jag har också insett att det ibland inte leder någonvart utan bara drar energi och får mig att tappa fokus ibland. Det bedrövar mig att älta saker som drar bort uppmärksamheten från de goda nyheterna om Jesus.
Jag har denna vecka medvetet kämpat emot att delta i vissa diskussioner på facebook för att det lätt blir en distraktion från vad Jesus vill.

I bibeln står det på flera ställen att vi ska undvika bråk och onödiga diskussioner:

”Heder åt den som undviker strid,

det är bara dårar som börjar gräl.” (ordspr.20:3)

”Tillåt inga dumma och oordnade diskussioner. Du vet att de vållar strid, och en Herrens tjänare skall inte strida; han skall vara vänlig mot alla, kunna undervisa, ha tålamod och med mildhet föra dem till ordningen som säger emot honom. Kanske låter Gud dem omvända sig och komma till insikt om sanningen, så att de nyktrar till och slipper ur den fälla där de hålls fångna av djävulen för att göra hans vilja.” (2 Tim. 2:23-26)

”Men dumma dispyter om förfäderna och strider och tvister om lagen skall du hålla dig ifrån; de är onyttiga och leder ingenstans. Den som vållar splittring skall du vägra att befatta dig med, efter en första och en andra tillrättavisning. Du kan vara säker på att han har gått vilse och är en syndare som har dömt sig själv.” (Tit. 3:9-11)

(För att inte nämna det flertal ordspråk om hur hemskt det är att bo med en grälsjuk kvinna. 🙂 )

Visst får vi debattera och diskutera, men ibland måste man bara sluta om det inte är konstruktivt. Vi hamnar att kolla kompassen konstant, och vi måste kolla frukten. Vart är vi på väg med vår diskussion? Slösar vi tid? Vem pekar vi på? Vad är poängen? Blir Jesus förhärligad genom de ord vi använder och stämmer den bild av Jesus vi speglar genom det vi säger?

Ett sätt att kolla sigsjälv, om man följer en människa/rörelse eller Jesus själv, är att tänka hur man skulle reagera om ledaren eller sammanhanget skulle falla eller försvinna plötsligt. Står du där ensam och vilsen, eller har du fortfarande riktningen klar? Du och jag kan inte förlita oss på andras tro, andras erfarenheter eller kunskapsord. Sist och slutligen vill vi väl att Jesus ska säga att han känner oss, vi vill inte vara som en av de som Jesus talar om i Matt. 7:22-23;

”På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’”

Det handlar alltså om att KÄNNA Jesus. Detdär görandet är också viktigt, men sist och slutligen är det relationen som det står och faller på.
En del vill säga att allt som har med andliga manifestationer är av ondo, enligt bibelstället ovan. Men det är inte heller bibliskt tänkande. För om Gud vill hela en människa eller driva ut en demon eller göra ett underverk genom någon, kan Han och har Han rätt att göra det. Så länge Gud får äran, är det ju Han som handlat. Men frälsningsfrågan handlar inte om att bara göra goda handlingar i Jesu namn. Det handlar om att känna Jesus, personligen, så att man känner igen Hans röst och kan följa Hans vilja med hjälp av den Helige Ande.

”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” (Joh. 10:27)

Fårskallar som vi tydligen är, behöver vi alla någon att följa. Får utan herde håller sig tillsammans men är lätt vilseledda. Vilseledd betyder inte att man inte följde någon, men att man leddes fel av någon eller något.

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde.” (joh. 10:11-16)

Alltså är det Jesus vi ska följa, ingen annan. Ledare behövs, men främst ska vi följa Jesus. Och en god ledare följer själv Jesus förstås, men vi kan ändå inte hålla koll på våra ledares gudsrelation. Om de faller av rätt väg måste vi själva kunna känna den gode herdens röst. Alltså är den personliga helgelsen och relationen allra viktigast.

Och om vi verkligen söker Gud med hela vårt hjärta, och börjar följa Jesus, färgar det av sig så att frukten blir god. Om frukten inte är god, har vi inte följt rätt herde. Det finns mer info om vad som är god frukt vs. dålig frukt i bibeln förstås. Men det kan jag kanske gå in på närmare i ett annat inlägg.

Om vi blir för fokuserade på andras riktning kan vi också vilseledas och oavsiktligt tappa fokus. Som en person som går rakt fram ända tills hen tittar åt sidan och plötsligt börjar gå åt det hållet istället. Då är det inte andra som vilselett oss utan vi har helt enkelt själva tappat fokus.
Ett bibelställe som talade till mig angående detta var i Johannes 21:20-22;

”Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” ”

Alltså Petrus blev plötsligt nyfiken om hur det skulle gå med Johannes (åtminstone är det johannes som många tror är ”den lärjunge som Jesus älskade”). Kanske det fanns ett stygn av avund eller bara nyfikenhet som gjorde att Petrus ställde frågan. Men Jesus talar tydligt och säger att Petrus inte ska fundera så mycket på den andre lärjungens öde och väg, utan fokusera på det Jesus hade sagt till Petrus själv i verserna innan; ”följ mig”! (verserna 15-19, läs vettja!)

Det var ju så att Petrus hade förnekat Jesus och sedan, straxt före detta bibelställe, fick återupprättat sin relation till Jesus. Tre gånger frågar Jesus Petrus om han älskar Honom. (där har vi det igen, ”älskar”-ordet).
Och varje gång Petrus förklarar sin kärlek till Jesus, får han lite mer information om sin kallelse att vara en ledare.
”För mina lamm på bete” sa Jesus först. Sedan ”var en herde för mina får” och ”för mina får på bete”. Petrus skulle alltså vara en ledare, en herde, för de som var unga i tro(lammen) och för de som mognade i tro(fåren). Men det viktigaste, som Petrus skulle fokusera på var att han själv skulle följa Jesus.

Så fantastiskt när saker liksom blir klara på dethär sättet! Petrus var kallad att vara en andlig ledare, men det viktigaste Jesus sa till honom när han kallade honom till ledarskap, var att han själv skulle följa Jesus. Och för att detta skulle vara möjligt behövde Petrus själv förstå hur mycket han älskade Jesus.

Vi måste, som kristna, själva förstå hur mycket Jesus älskat oss. För att vi i vår tur ska kunna älska Honom. För att vi som följd ska kunna följa Honom och vara goda förebilder och ledare för de som ännu inte lärt känna Jesus som sin personliga frälsare och herde.

Bara för att din kyrkoherde höll en bra predikan förra julen betyder inte att du ska följa allt han eller hon säger. Bara för att ledaren för Bethel Church i Reading sagt mycket gott och sant om Jesus många gånger tidigare, betyder inte att han är värd att följa som person. Bara för att någon välkänd kristen predikant eller förebedjare gör en massa under och tecken och har en stark vittnesbörd, betyder inte att du ska lita blint på allt vad den personen säger och lämna allt och följa deras väg. BARA om den vägen är Jesus ska du följa den vägen. Bara om Jesus förhärligas ska du gå i den riktningen.
Det är också på det sättet vi kan urskilja om det är den Helige Ande som jobbar genom människor, genom att se vem som blir förhärligad, vem som får äran. Men urskiljning är ett annat stort tema.

Kanske dethär räcker för denna gång.

Jag ber och hoppas att inga missförstånd sker och att ingen vilseleds av det jag skrivit.

Det finns de som längtar efter inflytande och efterföjare, som är makt-hungriga eller giriga efter pengar och bestämmanderätt. De kan se oskyldiga ut och till och med verka som att de har goda intentioner först, men när de börjar få det de önskar av makt och välfärd stiger det åt deras huvuden. Så sörj inte om du plötsligt dragit skägget av någon ”ledartomte”, det betyder bara att du vet att du inte ska följa dem. Då har du bara eliminerat en av de onödiga distraktionerna och kan fokusera om på rätt herde; Jesus Kristus själv.

Gud med er alla vänner!

m

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *