tröttheten och vilan…

Nu är det väl höst. Naturen trappar ner på tempot, löven gulnar och växter samlar in sin växtkraft till rötterna och låter det som är ovan jord vissna ner. Naturen förbereder sig för en flera månader lång ”vila” men kanske också en kamp, där väder och vind och temperaturer kommer att pröva och utmana livskraften i varje liten växtdel.

Jag har funderat SÅ mycket på dethär med vila. Idag är det Söndag, det vi här i västvärlden antagit som vilodag.

Som småbarnsförälder är detdär med vila inte helt enkelt! Vi kämpar på med barns sömnrutiner och högenergiska vakentimmar samtidigt som allt det vanliga ska skötas och uppehållas dag ut och dag in. När man kommer till kvällen och natten och lägger sig i sin säng för att sova, kan man inte ens räkna med att natten kommer att vara vilsam. Det kan vara tungt. Jag vet, för jag har upplevt det. Barn vaknar med mardrömmar, förkylning och falsk krupp, ramlar ur sängen, tappar snuttefiltar och ”tuttar” (=nappar för den som inte är finlandssvensk) eller så kämpar man själv med att hitta sömnen pga allt man har att tänka på.

Jag fick så tydligt för mig, sommaren 2015, i samband med att jag fick nässelutslag över nästan hela kroppen, att det var bristen på vila som delvis var problemet för mig. Men det hjälper inte alltid att veta vad problemet är, om man inte har någon lösning!
Jag bar denna fråga inom mig hela tiden; ”HUR I HELA FRIDEN SKA JAG KUNNA VILA??” och det ropade verkligen inom mig. Jag sov gott när jag väl sov. Men alla möjliga negativa känslor kom upp till ytan snabbt om jag väcktes på natten, och det rationella tänkandet fungerade inte alltid som herre över dessa känslor. Jag kunde vakna arg och desperat och ledsen. Och jag var ofta på helspänn, när jag sov. Så fort barnen hade något ljud för sig kunde jag flyga upp ur sängen och stå på fötterna innan jag ens hade vaknat mentalt. Vilan var inte alltid vilsam.
Och nässelutslagen gjorde ju inte saken bättre. När man ligger på natten och bara kliar och kliar och inte vet vad man ska göra av sig själv, då känns livet ganska hopplöst och mörkt kan jag säga. Tack och lov fick jag ju hjälp för utslagen, och det blev allergiutredning.

Jag läste Tomas Sjödins bok ”det händer när du vilar” just under denna period. Och det gav mig många insikter, men inte särskilt många lösningar. Frågan om hur man helgar vilodagen kvarstod. Jag förstod vikten av att göra det, men hade svårt att stänga av och också slappna av mitt i den virvlande vind som vardagen med små barn kan vara.

Det judiska sättet att fira sabbat, som Sjödin bl.a. skrev om, utmanade mig. Ändå blev jag inte mycket klokare av att läsa hur strikta en del judar är angående vad som är tillåtet eller inte på sabbaten. Men just vilan är viktig. Att helga sabbaten finns med i de 10 budorden, och Gud verkar inte ta lätt på dethär med att hålla vilodagen helig.

I Jesaja 58 kan vi läsa om den fasta Gud vill se, och hur vi är kallade att krossa bojor och hjälpa de som är i nöd m.m. Detta bibelställe predikas kanske ofta om i samband med just ämnet fasta. Men senare i samma kapitel dyker sabbaten upp;

”Om du inte kränker sabbaten,
inte sköter dina sysslor på min helgdag,
om du kallar sabbaten en fröjd,
helgad åt Herren och värd att ära,
om du ärar den och inte utför det du brukar,
inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,
då skall du få fröjdas över Herren,
jag skall föra dig fram över landets höjder
och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.

Herren har talat.” (Jes.58:13-14)

Så dels ska vi vara hjälpsamma medmänniskor, en frigörande kraft i samhället, vilket är aktuellt alla dagar. Men vi ska inte för den skull glömma vilan i sabbaten. Detta bibelställe var ett av de ställen som gnagde i mig när jag funderade på vilan. Jag verkligen längtade efter att kunna lyda Gud i detta, och längtar fortfarande.

Behoven skrek överallt. Jag upplevde så ofta att jag inte KUNDE vila. Åtminstone inte med gott samvete. Och då befann jag mig bara inom mitt eget hems fyra väggar! Barnen behövde mig alltid, ville alltid ha just mig, klängde på mig både fysiskt och mentalt kändes det som vissa stunder. Trots det älskade jag ju dem! Och deras behov kändes så mycket viktigare i min värld, än mina egna. (Jag ska tillägga att min man aldrig krävt av mig att jag ensam ska bära barnens behov, men dessa krav lade jag på mig själv, självmant.)

Men när vilan försvann, när min egen kraft sinade och jag började känna dendär kvävande känslan av krav, då slog hela jag bakut och mitt eget jag bara skrek efter prioritering. Det gick från att jag gav och gav och gav av migsjälv, tjänade och tjänade till att jag bara ville tänka på mig själv och ingen annan. Åtminstone kändes det så. Och det är väl så som det blir om man kör på i 100% hela tiden, då landar man plötsligt och obarmhärtigt på 0% eller minus.

Man kan säga som så att Andens frukter inte direkt märktes i mig just dessa stunder (Gal.5:22-23; kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning). Jag betedde mig mera själviskt och tålamodet var som bortblåst. Och det var ju inte en trevlig upplevelse.

Jag fann mig själv frågandes HUR jag skulle vila. Jag ville inte bara sitta och stirra på allt som var ogjort. Sova på dagen har jag inte varit särskilt bra på, eftersom det känts som slöseri med vakentid (ja, jag vet hur knasigt det kan låta…när man är trött).
Handarbete kändes också så onödigt och påbörjade projekt av olika slag fick mig bara att känna mer krav. Jag var trött och det mesta av alternativ till ”avslappning” verkade kräva något av mig.
Där, i en sån situation, kommer världen med många ”praktiska” lösningar. Eller ska jag säga fienden? För detta är något jag tänkt på en hel del på sistone, fiendens listiga taktik i att få oss att söka hans lösningar i stället för Guds.Världen sa att jag kunde måla i målarböcker för vuxna. Och jag gick i bokhandeln och tittade och kände på alla dessa målarböcker som påstår att de ska hjälpa för att komma till någon slags frid eller livslugn. Men jag kunde inte förmå mig att köpa någon av dem, eftersom jag inte kände frid över själva mindfulness-ideologin som de kan representera. Så sen satt jag där hemma i soffan och det slog mig hur skevt och vridet det var att jag tycktes vara tvungen att göra  eller köpa något för att kunna vila.

Mina händer ville vara sysselsatta, jag spelade tetris på internet, trots att jag inte brydde mig det minsta om att bryta mina rekord. Jag såg på serier på datorn, för att koppla bort tankarna och kunna glömma bort alla måsten för en stund. Men så fort programmet var över låg alla kraven precis lika tunga på mig som tidigare. Det blev tommare och tommare och jag upplevde en inre konflikt. Dels längtade jag efter dessa stunder av verklighetsflykt, samtidigt som jag märkte att de inte alls gav mig den vila jag behövde.

Med Guds hjälp har jag nu kunnat sluta med detta beteendemönster, och hur det gick till är väl något jag kan ta upp i ett annat inlägg någon gång. Men den extra tid jag trodde att jag skulle få, för vila och rekreation, den fylldes snabbt upp med annat som behövde göras i vardagen. Och kampen om vilan, för mig, pågår ständigt ännu. För en sak har jag lärt mig nu, och det är att jag måste ta vila till mig. Det finns en orsak till att Gud satte vilan i ett av budorden. Han visste att frestelsen att aldrig vila skulle komma, så därför krävdes ett bud som angick vilan.
Precis som jag, som förälder, vet att mina barn behöver vila på dagen och sova på natten, för att livet ska gå smidigt, visste Gud från början att människan behöver vila från sitt arbete.

Gud satte en rytm i sin skapelse, mellan vila och arbete. En tid för vila och att samla krafter, en tid för att arbeta och använda den energi som byggts upp under vilan. (detta skrev också Sjödin om i sin bok).

Och jag börjar mer och mer se bristen på vila som boven i många av dagens människors situationer.

Kanske är det bara så ”enkelt” som att vi behöver sova tillräckligt. Inte måla i målarböcker eller påta i trädgården eller sticka färdigt en tröja eller spela tetris och se på grey’s anatomy. Bara ren och skär sömn kanske är svaret.
Sen när våra kroppar återhämtat sig rent fysiskt, och vilat rent sömnmässigt, då kan vilan kanske innefatta de aktiviteter som ger oss glädje och hjälper oss att slappna av. Men aktivitet kan aldrig ersätta den fysiska vilan.

Min kropp behöver sova. För att hormonerna ska hållas i balans. För att musklerna ska orka bära och lyfta. För att matsmältningen ska fungera. För att humöret ska hålla. För att tålamodet ska räcka. För att immunförsvaret ska kunna försvara. För att glädjen ska få plats. För att jag ska orka leva.

I dagens samhälle får vi konstant höra att stress är det stora problemet.
Men jag har börjat tänka att det egentligen är ”bristen på vila” som är det verkliga problemet. Vi har tappat konsten att kunna lämna allt.

Det krävs ett beslut för att helga vilodagen. Det sker inte av sig själv.

Jesus själv drog sig undan för att be och vara ensam ibland. Trots att behoven fanns överallt runtom Honom. Behoven sinar inte, men krafterna gör det. Därför är vilan så viktig för oss människor.
Kör vi på i full fart utan stopp är det vi själva som får ta smällen. Det är väl inget nytt. Men missar vi vilan blir vi också mera sårbara för fiendens angrepp.

Fienden är ju inte dum, och ligger inte i lä, som jag tidigare också sagt. Nej han går omkring som ett rytande lejon och försöker se vem han kan få på fall.

Och som jag också tidigare skrivit, kan fienden påverka och använda det som finns här i denna världen. Och han skyr inga fula tricks. Han tar till vad som helst som kan få oss att vända oss ens lite från Guds väg och plan för våra liv.
Det vi också vet om honom är att det är han som är ansvarig för ondskan. Det är ju han som är tjuven…

”Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.” (Joh.10:10)

Fienden vill ta ifrån oss olika saker, för att sedan erbjuda något i stället, något som gör att han får en hållhake i våra liv.
T.ex. kan han stjäla vår frid, lasta på oss bördor, stress, för att vi ska få problem med sömnen eller med ryggen. Och om vi då inte söker hjälp hos Gud, kommer fienden med sina lösningar. Vi kanske börjar med yoga, och vi ser att det hjälper, så vi fortsätter med yogan och så länge vi gör det, hålls ryggproblemen i schack. Så vi betalar mer pengar för att kunna fortsätta och bli bättre yogis. Samtidigt märker vi inte att vi blir beroende av yogan och den effekt den har på våra kroppar och vår självkänsla. Yoga lär ska betyda ”att gå i ok med”. Och det enda ok vi blivit tillsagda att ta på oss är det som Jesus erbjuder, när Han delar vår börda.
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.«”(Matt. 11:28-30)Guds lösning på detta är alltså egentligen att vila från arbetet, lämna oron på Guds bord och lita på att Han är den som har kontrollen. Det kostar ingenting (av pengar i alla fall).
En fras som också kommit till mig under denhär längre perioden när jag försökt förstå hur man ska vila, är
”Rest is the ultimate trust”. ” Vila är den ultimata tilliten.”

När vi väljer att vila, är vi tvungna att sätta vårt fulla tillit till att Gud håller ställningarna under tiden. Jag kan vila, för att Han bär allt och Han bär mig.

”Förgäves stiger ni tidigt upp
och går sent till vila
för att äta det bröd ni slitit för.
Detta ger han åt sina vänner
medan de sover.” (Ps.127:2)


Engelskans NIV bibel säger det bra tycker jag :

 

”In vain you rise early
and stay up late,
toiling for food to eat—
for he grants sleep to those he loves.”


Det finns många löften om vila, om återhämtning. Som i psalm 23
”Han vederkvicker min själ…Han låter mig vila på gröna ängar…”

Ibland, ja ofta, måste vi välja vilan. Vi måste välja att lämna över rodret till Gud medan vi sover.
Jag har börjat försöka låta allt ligga när det är vilodag. Även om huset är i kaos och jag har flera saker på min lista som borde ha gjorts igår, så försöker jag lämna det. Det allra mesta tål att ligga 24h till om det redan legat någon dag. Och visst, det är INTE enkelt. När det känns som att man har tid, för en gångs skull, att göra dedär sakerna som packar på samvetet. Att då bara välja att vila, är inte det lättaste.

Det bästa vore om man alltid fick ordnat allt tillräckligt bra dagen innan, så att man med gott samvete kunde ”bara vara” i ett dygn. Som när israeliterna var i öknen (i 2 Mos.16) och fick extra manna inför sabbatsdagen. Endast dagen innan sabbaten fanns det dubbelt med manna, och bara på sabbaten höll det ett dygn extra innan mannat blev dåligt. Att faktiskt kunna vila, det kräver att vi släpper kontrollen och erkänner att Gud är den som ger oss allt vi behöver. Att ödmjuka sig och erkänna att det faktiskt inte är jag som egentligen ska ha äran för mat på bordet eller betalda räkningar. Att erkänna att mina resurser tar slut, men inte Guds.

 

Också denna söndag har jag kämpat med vilan. Men kanske jag blivit lite bättre på att låta allt ligga ett tag. Och jag har lärt mig att det mesta faktiskt KAN vänta. Men jag kan inte skjuta upp min vila hela tiden, utan att kroppen lider.

De lösningar som världen/fienden erbjuder på våra problem, kan tyckas fungera, men i längden gör fienden bara allt mer komplicerat. Guds vila är något vi får utan extra utgifter. Medan fiendens vila ofta leder oss längre bort från tid med Gud.

Ofta gör vi det kristna livet onödigt komplicerat. Vi frestas att lösa problem med någon quick fix, och det är fienden bra på, tyvärr.
Bönen och vilan går hand i hand. Därför är aftonbön väldigt praktiskt. Då får vi lämna vår oro och våra behov inför Honom som vakar när vi sover.


”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.” (Joh. 14:27)

 

 ”I frid kan jag lägga mig ner och sova.
För bara du, Herre, låter mig bo i trygghet” (Ps.4:9)

 

och nu ska jag göra precis det.

 

god natt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *